Dagens Nyheter – 19 februari 1874, sida 2

sjelft var, hade det icke varit för de känslor jag dervid erfor: Från den stund jag hörde dessa ljud har jag lidit af en allt öfverväldigande förkänsla af ett annalkande ondt. Jag känner att någönting söm fiendtligt inverkar på mig står mig nära, skuggande och omgifvande mitt lif med sin onda makt. Jag känner nästan på samma sätt nä som för tolf är sedan, då jag Vaknade ur min genom giftet alsträde sömn för att finna att min son bestulit mig: — En öfveransträngd hjernas Villör; säde Lucius: Jag måste ordinera något rogifvande, som skall skänka er en bättre sömn. — Nej, för Guds skull; ropade den gamle ifrigt, inga opiater. Låt mig till det sista vara vid mina sinnets fulla bruk, Är det någon fara för hand; behöfver jag det så mycket bättre. ; — Något sådant som fara kän icke förefinnas, sade Löcius; men jag skall undersöka gångjern och reglar till den der porten åt trädgården till, liksom på alla yttre dörrar, och låta göra dem starkare, om de det behöfves, — De ärö starka nog. Ni behöfver ej göra öfver med penningar på dem. — Jag förmodar att ni har alla skäl att lita på makarne Wincher? — Så mycket skäl som jag har att tro någon annan lefyande varelse. De ha varit i min tjonst i nära tjugafem år, och jag har