Dagens Nyheter – 19 februari 1874, sida 1

dem den girige följer i sitt föraktliga jägtande efter guld? Han försökte att drifva alla tankar på den der möjliga förmögenheten ut ur sitt sinne. Var den icke rent af oärlig? Kunde man väl skilja den giriges rikedom från de smutsiga medel, genom hvilka den blifvit hopskrapad? : Lucilla hade sämma bleka; oroliga utseende, som hade oroat honom aftonen förut, men detta tillskref han en naturlig-ängslan öfver farfaderns sjukdom. Han: gjorde sitt bästa. för. att: trösta henne under det de tillsammans vdrucko sitt te vid det öppna fönstret. Då tebordet var afdukadt, underrättade Lucius Lucilla -om det uppdrag han hade mottagit. 3 Ez — Ja, han har sagt mig detta; svarade hon, och jag skall visa dig chiffonieren deruppe-på vindsrummet. Han. skulle ha sändt mig. dit upp. efter-papperen, såde hon, men detär så myckeöt skräp samladt der, att han trodde att:jag icke skulle hitta rätt. Detsvore bäst om vi ginge. innan dagern aftar alltför -mycket, ty det är bra mörkt deruppe. — Jag är redo; min vän. Iucilla framtog: en stor knippa rostiga nycklar, .och sida vid; sida gingo de i det ännu icke aftagande aftonsolskenet uppför den gamla -trappan: Den breda korridor — med dörr vid dörr å ömse sidor — som