Dagens Nyheter – 19 februari 1874, sida 1

SV -— mina konstskatter efter den gömma, der girigbuken . dolt sin långsamt. hopsparade förmögenhet, alltför kär för honom för att han skulle. kunnat. förslösa den, men hvilken han dock till sist varit tvungen att lemma efter sig. å Lucius såg med förvåning på den talande. Den gamle mannens ögon glänste: af en liflig eld, hans. magra, skälfvande händer voro utsträckta öfver täcket liksom utbredde de sig. öfver en:-hög af guld för att skydda den från ett möjligt angrepp. om Ja, tänkte Lucius, jag har: ofta trott att denne man var en girigbuk; jag är nu säker derom, Dessa ord, dessa åtbörder förtälja sin; egen historia, Trots alla hans försäkringar om motsatsen, är han rik och dessa ogrundade farhågor led sitt upphof från tanken. på någon dold gämma, somshan känner sig för svag att skydda. Han kände medömkan, men på samma gång förakt för dessa tankars föremål, och ingen: glädje vid föreställningen om att dessa dolda skattar en gång möjligtvis skulle tillfalla :honom.,. Han gjorde sitt-bästa för att lugna.den gamles upprörda nerver och lyckades temligen väl. Då han tagit gin hatt och; stod i.färd att: gå, kallade honom hr Sivewright tillbaka. — Skall det besvära er att komma åter hit, då ni slutat ert dagsarbete? — Besvära mig? Långt derifrån. Jag