Dagens Nyheter – 18 februari 1874, sida 2

— Du är nöjd att lefva i den ytterligaste ckunnighet om hans öde, utan att ens veta, om han är lefvande eller död? — Han är i Guds hand. Hvad skulle min svaga hjelp kunaa göra för honom? — Och efter att i långa år ha omhuldat hoppet att en gång finna honom afstår du helt plötsligt och för alltid från detsamma ? — Ja. Du anser mig kanske vara nyckfull och obestänpdig, sade hon med en svag suck. — Förlåt mig, Lucilla, men jag kan icke undgå att finna dig en smula nyckfull. Jag kan naturligtvis ej vara annat än glad öfver att bli befriad från att utföra ett hardtnära omöjligt uppdrig, men jag kan på samma gång icke annat än förundra mig öfver att dina åsigter kunnat; undgå en så komplett förvandling. Emellertid vill jag icke draga klokheten af ditt närvarande beslut i tvifvelsmål. Jag har nedlagt saken i hr Otrantos, en spanande polismans, händer. Vill du att jag skall förbjuda alla vidare efterforskningar från hans sida? — Ja. Det vore det bästa. Han skall sannolikt aldrig upptäcka sanningen, Han skulle blott kunna väcka förhoppningar, hvilka lika snart skulle bli på det bittraste besvikna. Säg honom derföre att. hans uppdrag ej längre fortfar.. Och nu — låt Oss icke mera tala om detta pinsamma; ämne, Du är väl ej missnöjd på mig, Lucius, för