Dagens Nyheter – 18 februari 1874, sida 1

nast att hon hade förändrat sig under hans korta frånvaro. — Käraste vännen min, sade han oroligt, har något händt under min frånvaro? Handen som han höll i sin var feberhet och kinden hade blifvit blekare än nyss. — Nej, jag har blott varit ledsen öfver din bortovaro, och haft mycket tråkigt. Det är allt. — Och detta har skaffat dig en feber. Ack, Lucilla, gör ett slut på alla. svårigheter, ställ icke upp några omöjliga vilkor, utan låt mig få taga dig bort från det här ödsliga gamla huset. Jag skulle icke bedja dig, om jag tyngdes af skulder eller fattigdom, Lucilla, jag skulle icke bedja dig förena ditt öde med mitt om jag icke såge framför mig vägen till en betryggad ställning, om jag icke redan hade tillgångar att bereda ett passande hem åt min lilla ljufva brud. — Tror du att fruktan för fattigdom har haft något inflytande på mig? Nej, Lucius, du måste känna mig bättre än så Men jag vill icke att du allt för tidigt skall belasta dig med en hustru. Tro mig, jag är mer än nöjd, jag är lycklig att få se dig hvarje dag. Och jag skulle icke vilja lemna min gamle fartar nu, då det lider mot hans lefnads afton. Låt oss tänka på vårt giftermål såsom något ännu långt aflägset, något i en lycklig framtid, om hvilket det är så ljuft att tala och drömma. Men en