Dagens Nyheter – 17 februari 1874, sida 2

Bref från Göteborg. Som ni sett af Göteborgs tidningar, har man anledning hoppas att den s. k. Slottsskogen inom kort skall förvandlas till en vacker och inbjudande parkanläggning, afsedd för de mindre bemedlade klasserna. Det är ett godt förslag, förtjent af den bästa framgång, och hvars upphofsman är all heder värd ! ? Göteborgs fattiga befolkning är mycket vanlottad i fråga om offentliga förlustelseställen. Trädgårdsföreningen, en af de herrligaste parkanläggningar i norden, är icke till för den fattige, lika litet som det berömda utvärdshuset Lorentsberg; det är på dessa platser Göteborgs grädda, affärsmännen och deras biträden, vederqvicker sig efter dagens mödor. Köpenhamns Tivoli och Stockholms Djurgård förete en brokig blandning af alla samhällsklasser, och mera lyckligt lottade samhällsmedlemmar synas der icke taga någon anstöt af att ringa arbetare vistas och till och med intaga sina förfriskningar i deras närhet. I det rika och förnäma Göteborg skulle sådant näppeligen gå an, det skulle icke ses med blida ögon af de högmögende, och arbetaren, som mycket väl känner huru hans rike medbroder i detta afseende tänker och dömer, drager sig helst undan. Krogen och de fromma stiftelsernas missionssalår äro, sorgligt att säga, hans enda tillflykt. Också är dryckenskapslasten mycket utbredd och skördar talrika offer, trots vårt så mycket beprisade utskänkningsväsende, och sektmakeriet har här ett synnerligen fruktbärande fält för sin verksamhet. Det gör mig ondt att nödgas framställa denna anmärkning , emot ett i många afseenden så utmärkt samhälle som Göteborg; men det är uppenbart för en hvar, den der vill och kan sej och som icke är hemfallen åt den sjelfförgudning; hvilken man, måhända icke så alldeles utan skäl, vill påbörda en och annan göteborgare, att det äkta småstadssnöbberiet lömstrar -här mycket starkt, lika fortrinligt som någonsin i Kråkvinkel. Jag utsätter mig enom denna anmärkning för de tongifvanes missnöje, om de eljest fästa något afseende. vid hvad en anonym korrespondent kan hafva att förmäla; men jag skall icke alltid tala om Göteborgs skuggsidor, hvilka det för öfrigt är min afsigt att beröra med så lätt hand som möjligt. Jag omtalade i ett af mina föregående bref, att en hr Norelius från Amerika uppfunnit en påläggningsmaskin för snällpressår. Ritningen granskades sedermera af en såkkunnig person, som förklarade att den svåra uppgiften: blifvit lyckligt löst, hvarefter ett bolag bildades, som lärer hafva för afsigt att drifva tillverkningen i ganska stor skala. En maskin är redan tillverkad på Keillerska verkstaden härstädes och kommer att anbringas å en af pressarne i Granbergska boktryckeriet. Jag såg den häronidagen arbeta och måste erkänna, att den är utmärkt sinnrikt konstruerad och länder uppfinnaren till stor heder. Så snart maskinen afprofvats, lärer en af delegarne i bolaget, boktryckaren Granberg, ha för afsigt att förevisa maskinen i Stockholm och der mottaga heställningar. En annan uppfinning, hvarom på sin tid skrefsmycket i tidningarne, har -deremot misslyckats. En fackman, numera anställd som ingeniör vid en jernväg, uppfann ett slags gasverk, som för jemförelsevis ringa kostnad och utan att någon eldfara dermed var förs RSA ÄRR NR RER FARAN