Dagens Nyheter – 17 februari 1874, sida 2

dr min make, ännu lefver, eller att jag åtminstone ej har något, som säger mig att han är. död. : — Huru? Skulle ni anse erbunden af ett band, hvilket är, som han sjelf sade er, helt och hållet värdelöst? — Jag har inför Herrens altare och i min fars kyrka svurit att tillhöra honom, till dess döden skiljer oss åt. Jag lemnade honom, emedan det att lefva tillsammans med. honom var att dela. ett lif af bedrägerier och vanära, men jag anser honom icke desto mindre såsom min make. Hyser ni några tvifvel om hvad jag berättat er, kunna TrTegistraturens böcker i Tyrrelhurst i Hampshire bekräfta hvad jag sagt. — Om jag tviflar på er! utropade Geoffrey. Det är lika omöjligt för mig att draga hvad ni sagt i tvifvelsmål som för er att säga något som ej. är sannt. Men öfvergif, för Guds skull, tanken på att fasthålla vid ett giftermål, som från första början var en lögn! Derpå följde ett lidelsefullt öfvertalningsförsök, som möttes med en bestämdhet, så lugn och ändå så oböjlig, att Geoffrey Hossack till sist insåg att hans böner vore fåfänga. — Må det vara så! utbrast han ond och förtviflad. Ni har från allra första stund varit grym och hård. Hvarför lät ni mig älska er blott för att krossa mitt hjerta?