Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 2

dessa ogenomskådliga drag. Men då hon slutat, darrade tårar i hennes ögonfransar, och en halfaväfd suck höjde den stolta barmen.! — Hans vältalighet är större är Tin, sade Geoffrey med en lätt onstrykning af svartsjuka. — Han talar välj sade hon medett svagt, vemodigt: leende, bättre än hvarje annan man skulle kunna göra. Han yrkar att jag skall vara fullkomligt öppen mot ör, hr Hössack, beder mig komma ihåg det ouppskattbära värdet af ett hjerta, så ädelt och sannt som. det ni har erbjudit mig; bönfaller att jag, för både min och er egen lyckas skull; skall berätta er den bittra historien om mitt förflutna lif.s Och om, sedan denna är onitälad, klokhet eller hederskänsla råda er att lemna mig; då —med ett svagt brutet skratt yttrade how detta då Här ni blott-att bjuda mig farväl och gå bort, qvitt er förtjusning och lycklig. — Lycklig utan er! Aldrig. Ej heller tror jag att ni kan göra mig qvitt den kärlek jag lyser för ör: — Lofva icke för mycket! detta bref bjuder mig att berätta er hvad jag af egen fri vilja aldrig skulle-ha omtalat — historien om mitt 1if. Måhändå vore det bättre -öm jag skvefve-till er. Men nej, detta?skulle bli -ändå svårarö. Jag vill berätta er allt på en gång. Och sen: — må ni hata eller