Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 2

MR TESIT OO I ZELMA HEDIN. Den svenska konstgudinnan gråter Af sorg och smärta vid en öppnad graf, Ridån gått ner, hvad Skaparn en gång gaf Det har från konsten han nu tadit åter. Hon lägger der en krans af-blommor friska, Som hennfts tack i döden ännu hviska. Hur månget minne träder fram i dagen Med hennes-bild så skön, så ljus: : Hon som nu hvilar ljuft i sarkofagen Var ju furstinna här i konstens hus Och hon var mer än stor som enjfurstinna, Hon var en ädel, älskande och högsint qvinna. Dock i Thalias ljusa tempelgårdar, Der hön bland väktarne var en; Och alla roller äro minnesvårdar, Som lefva, fast hon flyktat länge sen, Det skönas alla sidor väl hon kände — Hon lyste icke blott, hon äfven värmde. Jag lägger här en krans — jag den med vörd: ? nad bundit — På grafven, som din trötta själ ger ro, Den nu från våra sorgsna ögon svunnit, Men låt din ande än ibland oss bo Och tända kärlek upp till konstens flamma Och så konstnärer än åt Sverige amma. ) );Som bekant är undervisade Zelma Hedin om efter sin afgång från kungliga teatern flera ever: dear bre ox rg Tire åk