Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 1

— I så fall, hvarför skicka efter mig? Jag trodde att det var din afsigt att bringa sakerna till en afgörande kris. — Ja, det är så ock. Men vid blotta tanken på hennes missnöje blir jag den svagaste-pultron. Att bannlysas från henne, ol! hvilket ytterligt elände; och att såra henne, det är att framkalla en bannlysning. — Är hon god och ädel såsom du trer, och såsom jag anser henne vara, skall hon icke känna sig sårad eller förolämpad deraf. Hon kan ju ha en bekännelse att göra dig, hvilken hon näppeligen kan göra ofrågad; men hvilken, då den en gång blifvit fordrad, kan rödja ur vägen alla tvifvelsmål, alla hinder för er lycka. — Du har rätt, Lucius. Jag vill sätta allt på ett-kort. Jag vill lära känna mitt öde i botten. s — Manligt sagdt, Geoffrey! Och nu skall jag göra mitt yttersta för att hjelpa dig. Jag tror mig haen smula inflytande öfver fru Bertram. Jag skall skrifva ett bref till henne. Såsom din vän kan jag säga henne mera än du sjelf skulle kunna säga. Du skall öfverlemna det till henne och med de enklaste, öppnaste ord du kan finna, bedja henne säga dig om hon älskar dig eller ej. Erkänner hon då att hon någon smula fästat sig vid dig, fråga henne då hvarför hon tilLUCIUS DAVOREN. 31