Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 1

— Älskade honom! Jag trodde så då. Och nu fins det stunder, då jag tror att jag verkligen aldrig älskat honom, att den trollmakt han utöfvade öfver mig var blott en följd af hans konst. Men då förtiden var hela min själ under hans inflytande. Jag hade ej en tanke för något annat än honom, och trodde honom, bedårad af hans snille, värd en sjelfuppoffrande kärlek. Han fordrade att jag skulle bli hans hustru, brydde sig ej om min vägran, förföljde mig med en outtröttlig ihärdighet oeh lyckades, understödd af sitt snilles mäktiga kraft, att triumfera7 öfver hvarje skäl, besegra hvarje motsägelse, att få mig att samtycka till ett hemligt giftermål. Det skulle vara gagnlöst att upprepa hans skäl för att vår förbindelse skulle hållas hemlig. Alltnog, jag var svag nog, att samtycka till det han föreslog, dock först efter mången bitter strid. — Hvarför plåga er sjelf med dessa minnen? utropade Geoffrey. Säg mig ingenting annat än det att ni vill bli min maka. Jag vill icke veta resten, jag tror er ändå. Det fins ej något sådant som sanning eller renhet hos en qvinna om icke ni är värd en hederlig mans kärlek. — Ni skall höra mig till slut, och då säga om jag är det eller ej, svarade hon lugnt. Den familj hos hvilken vi vistades bodde helt nära en stiftsstad. Han om hvilken jag har talat —