Den spanska regeringen har sändt ett mes morandum till de fremmande makterna, men hållet i så sväfvande ordalag att repubiikanerna togo åt sig flera ställen deri, under det att alfonsisterna åberopa sig på att man i Spanien befinner sig i en konstituerande period, i hvilken man ock kan hoppas något till förmån för en bourbonsk restauration. Slutet af aktstycket innehåller tydligt nog en förhoppning att regeringen skall vinna erkännande hos de fremmande makterna. Från Belägringen af Bilbao berättas, att en deputation redan satt sig i förbindelse med carlistanförarne för att underhandla om stadens kapitulation. De reguliera trupperna i Bilbao skulle då få tillåtelse att aftåga med vapen och packning till Madrid, liksom guvernören i Portugalete. Don Carlos lärer till innevånarne i Bilbao utfärdat en proklamation, deri han framställer regeringen i Madrid såsom en samling af äfventyrare utan kredit, samt uppmanar innevånarne i Bilbao attej genom sitt motstånd åstadkomma stadens förstöring och onyttig blodsutgjutning. Att för öfrigt carlisterna redan betrakta Bilbao såsom intaget framgår tydligt deraf att enex.! Elio qvarlemnat blott en division ramför staden samt vid mynningen af floden Nervion samt att han redan den 28 januari brutit upp mot Durango, åtföijd af Don Carlos sjelf och 11 bataljoner.