Dagens Nyheter – 14 februari 1874, sida 1

Allt -häntyder derpå, att den nu församlade riksdagen kommer att i vårt parlamentariska lif blifva särdeles betydelsefull och måhända en bland de vigtigaste efter den nya riksdagsordningens införande. Det är dock ingalunda de vid riksdagens början hållna officiella talen af konung, talmän och ålderspresidenter, hvilka berättiga oss till detta antagande. Man är numera så van vid att från dessa håll se konsten att i många ord säga ingenting uppdrifven till sin höjd. Hr Erik Sparre yttrade visserligen, då han för tre veckor sedan i egenskap af ålderspresident inledde andra kammarens förhandlingar, några ord om den stora frågan, men enär I han sedermera sjelf förklarat sitt tal bety delselöst, måste man antaga, att hr grefven endast behagade skämta med publiken; och hvad hr grefven ach talmannen — vi hade så när sagt landtmarskalken — i första kammaren beträffar, så är det ju en känd sak att hans helsningstal nästan tyckas vara hemtade ur någon Formulärbok för tal och skålar. Det är hufvudsakligen af två skäl som vi anse den nuvarande riksdagen komma att intaga ett synnerligen framstående rum i våra statsannaler. Först och främst föreligger till representationens afgörande den med afseende på det äskade penningebeloppets storlek mest maktpåliggande anslagsfråga, som . efter 1865 förekommit, och för det andra är detta den näst sista riksdagen innan första kammarens legislaturperiod utgår. Som bekant utgör beskattningsrätten det vigtigaste ar riksdagens prerogativer. Den i grundlagen åt det svenska folkets representanter förbehållna rättigheten att sig sjelft beskatta är af särdeles stor betydelse icke blott med hänsyn till sakens rent ekonomiska sida, utan äfven med afseende på de konstitutionella grundsatser, enligt hvilka den ömsesidiga maktfördelningen mellan regeringen och riksdagen är reglerad. Frågan om lönetillskott till embetsmännen -gäller för närvarande icke allenast så eller så många millioner, hvilket ju i och för sig för ett litet folk är ganska mycket, utan den sammanhänger på det närmaste med folkets rättighet att sjelft bestämma det sätt, hvarpå det vill blifva betjenadt af sina organer, embetsmännen. hvilket är ännu mer. Visar det sig vid det slutliga afgörandet af denna vigtiga fråga att regeringen kan få sin vilja fram i strid mot representationens oförtydbart uttalade önskningar, så ådagalägges derigenom att den opposition, -som redan vid 1867 års riksdag bildade sig inom andra kammaren och sedermera äfven inom den första vunnit någon terräng, endast varit ett spegelfäkteri, en komedi, uti hvilken partiledarne spelat röfvareroller för att efter representationens slut: bakom kulisserna aftaga lösskägget och banditkostymen. Utaf icke mindre vigt för bedömandet af den närvarande riksdagens betydelse är den omständigheten att nästa år flera nya. val komma att försiggå till första kammaren. Som bekant väljas denna kammares medlemmar för en tid af 9 år, och då; trots-den temligen lifliga omsättning. som inom densamma förekommit, likväl icke mindre än 64 ledamöter innehafva sitt mandat sedan 1866, så är naturligt att de val, som af landstingen komma att förrättas nästa års höst, skola i ej ringa mån påverkas af det intryck, som sista aktens första scen kommer att göra på de väljande. Så länge census till denna kammare ännu är så hög som den är, och så länge dess ledamöter icke erhålla något arvode, är det gifvet att kammarens skaplynne icke kan blifva folkligt i ordets egentliga mening. Men man må dock icke förglömma, dels att under de senaste åren till följd af kapitalförökningen och penningevärdets fall valbarheten till deona kammare blifvit icke obetydligt utvidgad, och dels att, tack vare de byråkratiska hufvudstadstidningarnes bemödanden att undertrycka de demokratiska tendenser, som finnas bland alla samhällsklasser i hufvudstaden, oppositionspartiet derstädes vuxit, så att landstingen lätt nog finna lämpliga kan didater på platsen, hvilka utan pekuniär uppoffring kunna egna sin tid åt allmänna angelägenheter. Flera län ha redan föregått med efterföljansvärda exempel genom inväljandet af ombud, hvilka handla i enlighet med den stora mängdens af svenska folket åsigter och intressen, ej efter kast-anda. Dessutom är det ju att hoppas att den politiska bildningen och intresset för det offentliga lifvet. sedan 1866 gjort så pass stora framsteg i vårt land, att många hemmansegare, som då undandrogo sig ett val nu vilja emottaga det, samt att andra skola be. finnas villige att, der det erfordras, genom enskilda tillskott bekosta arvode åt ombud i första kammaren.