Dagens Nyheter – 14 februari 1874, sida 1

brott att spela violin? Ack, låt mig höra dig, Lucius; den ljufva vemodiga musiken skall påminna mig om min far. Jag vet, du spelar gudomligt, tillade hon i det hon, såg upp till honom med sina oskyldigt beundrande ögon. Hvad skulle han göra, han var en dödlig menniska, älskade musik till hänförelse och saknade icke goda tankar om sitt eget spel. Och gaf detta anledningen till många ljufva aftnar, fulla af en fridfull lycka, som ingen öfvermättnad kände. Men dessa musikalika aftonunderhållningar egde naturligtvis mycket sällan rum, ty Sivewright hade under loppet af någon tid blifvit allt starkare och friskare och i följd deraf mera benägen för sällskap, och Lucius och Lucilla måste derför tillbringa större delen af tiden i hans rum, der Lucius underhöll den gamle med nyheter från verlden utom honom, under det Lucilla ordnade tebordet och på alla sätt pysslade om honom. Sivewright lyssnade ock till de ungas framtidsplaner och gjorde det utan missnöje eller likgiltighet: — Kärlek och fattigdom! sade han 3 att I icke ären mera dåraktiga många dårar, som före er ha LUCIUS DAVOBEN: