Dagens Nyheter – 13 februari 1874, sida 3

strålar, men Lilly, den briljante värdens undersköna brorsdotter, strålar icke alls. Hon älskar en ung tobaksfabrikant, som öckså befibner sig på balen, men som för aftönen, mot vanligheten, tyckes mera betrakta en viss fru Stuart än sin egen älskade lilla Lilly. sFrank; hviskar hon och smyger sig oförmärkt till hans sida, Frank, hvem är det, du betraktar så uppmärksamt :.2 Hvem, Lillyt Och det kan du fråga; hvem om icke den gudomliga fru Stuart, betrakta hennes hår, hennes tänder, hennes läppar som glödande rosor: .. SBahj Fraänk, får jag säga dig något? Gerna!, Jag är idel öral : Nåväl så vet då s..t tHvad? ANt det dör är endast lagadt, fru Stuart är snart 40 år gammal och är gift för femte gången 4.. För femte gången, det var väl starkt. .. Ja! Och den, som rista gången friade till henne och. fick ja vid samma tillfälle, det var presten, som förrättade hennes fjerde mans begrafning. Hu dått : Det sista momentet i den unga enkans äktenskapliga lif tycktes helt och hållet ha afkylt unga Franks känslor; han tryckte Lillys arm, och då hon i samma ögonblick såg upp till honom med sitt af kärlek strålande täcka anlete, kunde han ej afhålla sig från att med sina läppar beröra hennes blonda, svallande lockar, under det han tyst för sig suckade: Hvilken engel är icke Lilly, hvilket bår, hvilka. tänder, här är allt natur, ingenting falskt; ingenting lugadt s. En vacker afton enleverar Frank sin ljufva engel, sin Lilly. Vid midnattstid flykta de bort från den stölte och hårdhjertade såpsjudaren, några timmar derefter befinna de sig; tack vare ångans allsmäktiga kraft, många, många mil från Baltimore, i ett litet anspråkslöst hotell och ha ändå på vägen Kunnit uppsöka en fördomsfri prest, som. utan vidare ceremonier gjort dem till man och hustru. Det lilla hötellet förefaller demi all sö enkellet mera praktfullt än till och med såpfabrikantens strålande fepalats. Frank kan icke återhålla sin förtjusning. sHvad du är skön, min Lilly! utbrister han öch fattar sin unga hustrus Hand. Smickrare! Lilly! Kom och gif mig en kyss! Vänta lite, min vän, vänta! Du förstör ju alldelesnin nya hatt. : Låt mig då först ta af der och sedan få mitt hår i ordning. i Hon. löser af.sig Hatten — men. på samma gång också flätorna och lockarne; hvilkahon med sina små Känder sirligt och försigtigt ordnar på toalettbordet ... SNå-å ... kan jag nu få en kyss då! säger Frånk i ex betydligt nedstämd ton. sStrax, min vän, strax. Låt mig först få ordna det här också. , Ock Lilly tager alla sina förtjusande hvita tänder ur munien ock lägger dem bredvid lockarne 0. 8. Vv: . Med dessa tre fatala bokstäfver o, s. v.X slutar förf. så elakt som möjligt sin berättelse Och: sensmoralen t Sensmoralen är naturligtvis -att-hår-och tandarfisterna i Baltimore äro lika undörbart skickliga i sin konst som deras kolleger Ng ; Hvarför just i Newyork? -Kors, minsann; ha vi ickeralldeles: glömt bört berätta, att den der fru Stuart vär hemma i Newyork, — .Hvad skulle Vi för öfrigt eljest ha menat? aa nå a a a