Dagens Nyheter – 13 februari 1874, sida 2

Brottslingen drifves helt naturligt att vandra omkring. Han har ingen fast boplats. Likt ett insmuggladt konjaksfat passerar han från den ena platsen till den: andra, höljd af en hemlighetsfull. slöja. Ingen ser hohom anlända eller -afresa. Lik -kameleonten byter han städse utseende. Han har så många namn som den romerska Jupiter; Var det icke så ock medLucillas fader? Hade Lucius varit lös och ledig, skulle han genast ha afrest till Rio och der, ensam och utan hjelp, ha uppspanat spåren efter den förlorade mannen, Nu kunde han ejodetta; och hamn fann snart. det bästa vara att öfverlemna saken åt den ryktbare private, detektive polismannen Otranto. Så snart hanen gång: bestämt sig härför, dröjde hamn-ej att sätta sitt beslut i. verket, utan begaf sig genast till. hr Otrantos byrå och var lycklig nog att genast träffa denne; en liten liflig man, alldeles icke benägen att offra tiden på onyttiga detaljer. t-honom avförtrodde, Lucius allt hvad han visste om Ferdinand Sivewright, hans karaktär;antecedentier, skeppet med hvilket ban afseglat, hamnen dit detta var -destineradt, den. ungefärliga tiden för dess afgång. Hr Otranto höjde på axlarne. — Jag är: rädd för, sade han; att det är föga framgång att hoppas: Tolf år är ef lång tid. Emellertid vill jag öfverlemna