Dagens Nyheter – 13 februari 1874, sida 2

— Nej, jag önskade att min son skulle bli enengelsk gentleman. Jag wille; om möjligt, utrota det der sydamerikanska elcmentet; som redan gifvit sig tillkäna genom våldsamma passioner och en otyglad kärlek för nöjen. En talang, en enda, -egde han i betydlig grad. Från fem års ålder var hans största nöje att skrapa på en fiokellerklinka på modörns piano. Men hvad mig beträffar, sade Sivewright; så hatar jag musik. — Och jag har älskat musik, sade Lucius tankföllt. Men det är underligt att de mörkaste minnen i: mitt lif stå i förbindelse med musik. 2 Jag ville icke att den son, :för :hvilkewjäg sträfvade ochöför hvilken jag ville fortsätta att sträfva hela mitt lif, skulle bli en musikant. Jag: sadeishonom detta och sände honom : till en privatlärare, derifrån till skolan, derifrån till universitetet. Kort förut hade hans-modei rymt. från mig till en. enka, en lättsinnig, extravagant. varelse bland hennes slägtingar. Hon hade gjort så flera gånger förut, och jag hade alltid hemfört henne igen; men denna gång lät jag henne vara, anslog åt henne . ett årligt: uns derhåll, som hon! sannolikt. hufvudsakligen drack tupp, och ett år efter det hön lemnat mig var hon död. Mincson stod vid hennes dödsbädd, hörde hennes sista råd, hvilka otvifvelaktigt voro en uppmaning att hata