Dagens Nyheter – 13 februari 1874, sida 2

SS NM mig, och återvände derefter till åkölan; en pojke, men med alla en mans lidelser. En paus egde rum. Den gamles hufvåd sjönk mot hans bröst ock: de-kalla grå ögonen stirrade stelt framför sig. Plötsligt väckande sig sjelf med en otålig suck, fortsatte Han: Jag vill icke trötta er med detaljerna af chans lif: vid universitetet. Varev det nog sågdt ätt han platt intet gjorde, annat än förslösade mina pehhingär, och blef ei sdmt manfattning afallt lastbart. På Min uppmaning samtyckte han slutligen att lemna Oxford; kommmä hem öck i min affär lära sig hanidelsvetenskapert: Aldrig faös en man; somt bättre passade för en sådan handel söt min, ty hän: bösatt alla de egenskaper, söm för en sådär äro Rödvändigar Men snart; efter det hair ovunnit mitt förtroende och öfvertalat mig att låta böbörm bli min koms panjon, upptäckte jag håru Ktet han föråndrat sina gamla vånör. Liksom han bestus lit mig innan hän vår tolf år gamihal så bestal han mig nu ock. Min kasså tömdes; mitt lager: förminskades, mina hövkör förfalskades: — Och hvad sade han, då vi opptäckte detta 2 — Han! han beviskde mig klart och tyds ligt, såsom det tycktes; ätt jag hade orätt: Nå, en dag, det var ungelär ett år efter det han lemnat universitetet, underrättade han