Dagens Nyheter – 13 februari 1874, sida 2

häftigt sprattlande med den klämda extremiteten! Detsamma hände oss olyckligtvis för några dagar sedan med afseende på vår ärade kollega Dagbladet. Under det vi uttalade en varning till riksdagen att väl se sig före, innan den antog det af k. m:t föreslagna tillägget till 80 regeringsformen, råkade vi, alldeles i förbigående, oskyldigtvis begagna det förskräckliga uttrycket: regeringen, folkets tjenare och verkställaren af dess vilja. Detta var för mycket för Dagbladet, hvars humör sedan utskottsvalen ej varit af aldra bästa slag. En allvarsam tillrättavisning måste appliceras. Nog hade Dagbladet hört talas om länder — olyckliga länder, såsom t. ex. 9Spanien under konung Amadeos regering — der en sådan uppfattning af regeringsmakten gjort sig gällande, Och nog kunde Dagbladet finna, att Dagens Nyheter önskade, att den svenska regeringen vore en lydig tjevare åt landtmannapartiet och en nitisk verkställare af dess vilja. Men så långt hade det, Gudi lofvad, ännu ej kommit med det gamla Sverige. Ty ännu egde konungen halfva lagstiftningsmakten, ännu egde han uteslutande lagstiftningsrätt i ekonomiska frågor, ännu hade han absolut veto, och ännu var frågan om riksdagens rätt att ensidigt afskaffa ordinarie skatter åtminstone oafgjord. Å Tider kunde visserligen stunda, hemska tider då Ragnarök kunde skymma öfver norden, då dessa förhållanden ej mera hade mycket att betyda. Men ännu voro vi lyckligtvis ej der. Ergo — hade Dagens Ny. heter gjort sig skyldig till en vrängd framställning af regeringsmaktens verkliga ställning i vårt land. Hvilken ryslig förbrytelse! Kan sådant emellertid lugna och trösta Dagbladet, så vilja vi gerna medgifva, att nämda tid visserligen ännu hos oss ej är kommen. Men den nalkas med: stora steg. Den har redan inträdt i alla länder, så långt framskridna i bildning och civilisation; att ett parlamentariskt. styrelsesätt der hunnit utveckla sig. Och det är derom den politiska striden redan hvälfver sig i alla de tre skandinaviska. rikena: Dess utgång är ej tvifvelaktig. Och kafhända den svåra. sorgen skall blifva Dagbladet förbehållen ätt upplefva denna utgång och nödgas erkänna, att det ej är allenåst i Spanien, som ofvan förmälda uppfattning af regeringsmakten gjort sig gällande. Slutligen till svår, en fråga: Om regeringen icke bör vara folkets tjenare ock verkställare af dess vilja, hvad bör den då vara? Med otålighet afvakta vi svaret härpå — om Dagbladet är oförsigtigt nog att väcka slumrad björn och ej i stället föredrager att låta honom sofva. — de