Dagens Nyheter – 12 februari 1874, sida 2

en fattig flicka. Min samling är allt hvad jag eger, och jag skall sannolikt efterimin död, lemna den till. något museum. På detta sätt mottog Sivewright Lucius i skötet, af sin familj. Och. ändå. var han både fästad vid honom, älskade: hans. sällskap: och. hyste syabarligen ett utomordentligt förtroende till hans:heder, a Emellertid hade Lucius icke gjort någonting för, utfösandet.af det företag han ålagt sig. ..Och:huru skulle: han väl kunna lösa det .problem han fått? Att återfinna en man, om hvilken man på tolf år icke: hört. något, en man som var: honom till person, till yrke och till omgifning. fullkomligt främmande, som hade .slitit; hvarje band, som förenade honom: med -slägt och hem, som kunde finnas i hvilken som helst af de fem verldsdelarne eller, i sin. graf — huru få veta något om, denne? Och detta hade dock Lucilla ålagt honom, såsom vore det den simplaste sak i verlden. Han fann dock snart, hvar han skulle börja sina undersöknivgar. Kunde: han icke af den gamle mannen erhålla några upplysningar, några detaljer, då syntes honom saken vara helt och hållet hopplös. Hå En morgon, då patientens tillstånd syntes mer än vanligt-:lofvande, gjorde TLucius derför sitt. första försök. att vidröra detta ömtåliga ämne.ssr 2 4 ad — Jag har ofta förundrat mig öfver, sade