Dagens Nyheter – 12 februari 1874, sida 2

som äro dina ock, Lucilla! — för att bevisa huru kär du är mig. — Ville du verkligen! O! om du kunde finna honom —-om du, kunde återförena oss, o! jag skulle älska dig så ömt — åtminstone — nej (och detta sades med en liten fläkt af innerlighet i tonen) — jag kunde icke älska dig mera än jag gör. Men du skulle göra mig så lycklig. — Då skall jag försöka, min älskade, försöka så godt jag kan. Men om jag ej lyekas — efter allvarliga sträfvanden och efter förloppet af en tillräcklig tidrymd — om jag ej lyckas att lefvande föra din far till dig eller att u, ptäcka när och hur han dog, då skall du icke straffa mig derför att jag. .misslyekats! Du skall ändå bli min hustru två å tro år bärefter, hända hvad, än. hända mål Gif mig det hoppet, min älskling. Det skall göra mig stark nog att möta alla: svårigheter. : ; — Jag älskar dig, svarade Lucilla. med sin låga allvarliga röst, i det hon lade sin lila hand i hans, och detta enkla medgifvande tog han som ett löfte. — —