Dagens Nyheter – 12 februari 1874, sida 1

hemlighet af sin innerliga hängifvenhet och sin barnsliga beundran för hans stora egenskaper, hvilka hon i likhet, med alla älskande qvinnor, sökte upptäcka hos den älskade, långt in:an den öfriga verlden gjort det — så höll hon dock bestämdt fast vid det vilkor hon en gång fastställt. Hon skulle aldrig bli hans hustru, innan den hemlighet, som hvilade öfver hennes faders öde, blifvit afslöjad. En afton tog han således mod till sig och yppade för den gamie sin förbindelse. Sivewright mottog underrättelsen härom med ett cyniskt grin. — Ja, det är ju klart att det skulle gå så. Jag har sett det länge. Hur skulle man ock kunna tro att en ung man och en ung qvinna skulle kunna leka bror och syster utan att de till sist skulle utbyta ett sådant der mera sentimentalt förhållande mot det mera reela såsom älskare och älskarinna? Emellertid — jag är icke ond häröfver ; jag har afstått från mina gamla förhoppningar. Ni må gifta er med Lucilla, så snart ni är i stånd att bjuda henne ett godt hem. Och nu, min käre Davoren, tror ni väl att ni gjort ett godt fynd; att jag, i trots af hvad jag sagt er, har både kontanter och reverser och obligationer, och Gud vet hvad allt för slag i den vägen, uti mina gömmor? Men rota ut den tanken ur er själ. Tar ni Lucilla Sivewright till hustru, så ter ni