Dagens Nyheter – 11 februari 1874, sida 2

har icke din dåraktiga förtjusning förändrat dig! Men vi ha icke tid att resonnera längre. Farväl! nu ringer klockan, och-jag har ännu ingen biljett. De skyndade tiil biljettluckan. Geoffrey, redan ångerfull, höll sig sida vid sida med sin vän, till dess Lucius tagit plats på det tåg, som skulle återföra honom till London och till hans sträfsamma arbete. Då räckte han ut sin hand. — Låt oss skaka band, gamle vän, sade han med en ångerfull, blick, Tänk icke på hvad jag sagt, jag har ingen mening haft dermed. Farväl! : z i Tåget ilade af och lemnade Geoffrey stående på platformen; förvirrad och olycklig. — Jag tror att han har rätt, Bade han för sig, och jag vet att ban är en god vän. Men hvarför dröjde han så länge hos henne, och hvarför var han så blek och-tankfull, då jag mötte honom? TIONDE KAPITLET, Lucius Davorens lif hade fått en helt och hållet ny färgton från den dags då Siyvewrigbts bref för honom öppnade dörren till