Dagens Nyheter – 11 februari 1874, sida 1

-— NAM på intet sätt från hans sträfsamma arbete, från hans outtröttliga studier, utan gåfvo snarare ny kraft åt hela hans verksamhet. Ty kunde han väl handla bättre i sin älsklings intresse än genom att ihärdigt fortgå på den väg, som, så trodde han; slutligen måste föra honom till framgång och ryktbarhet? Hr Sivewrights tillstånd hade icke förbättrats. Alla Lucius försök att återgifva honom styrka och krafter hade varit förgäfves och allt hvad han kunde göra var att, om än svagt, hålla den flämtande lifslågan uppe. Under någon tid efter det läkaren blifvit upptagen till så godt som medlem af familjen, plägade Sivewright tillbringa aftnarne i hvardagsrummet en trappa ned, men snart kom den tiden, då den gamle kände sig för svag härtill, då han ej lemnade sitt rum, utan sat deruppe vid sin kamin, eller, då dagarne blefvo varmare, vid det öppna fönstret. Sommaren kom, det vill säga den årstiden, som inom Shadrack-road-distriktet skildes från de andra hufvudsakligen genom sitt oerhörda öfverflöd på flugor och dam och sin qväfvande hetta. Hur angenämt kändes det ej då för Lucius att från den obehagliga verlden derute inträda i det gamla skuggiga, svala huset, der han var viss om att mötas med ett ljuft: välkommen! af henne, som han älskat från första stund