Dagens Nyheter – 10 februari 1874, sida 2

innerliga och tacksamma natur. Du såg hur bon rördes till lidelsefulla tårar vid blotta tanker på din vänlighet för heniies barn. — För Guds skull, tala icke mer om henne, utropade Lucius påssioneradt.. Detta ämne skulle leda till ovänskap mellan oss. Du har begärt mitt råd och jag. har gifvit det lidelsefritt. Förståndet, ej känslan, här dikterat-mina ord. Ren, god, sann: ja, jag skulle. villigt tro allt detta om henne, visste jag icke — visade icke omständigheterna på en helt annan slutsats. Det är hårdt att se i hennes ansigte och säga; Detta är icke en..qvinpa att älska och lita på. Men är du den man som skulle kunna bära en blygselfull hemlighet i din makas förflutna lif? Skulle du efter ert giftermål kunna fördraga en upptäckt, som visade dig den gqvinna, du älskar, som ett offer, måbända, men dock icke utan egen felaktighet? — Jag skall aldrig tro henne vara annorlunda än hon synes mig i detta ögonblick, utropade. Geoffrey. Hvad kommer dig att tänka på hennes förflutna lif? Hvarför antaga . attdet måste finnas någon vanhedrande hemlighet i detsamma? Emedan bon tjenar sitt bröd, förmodar jag; emedan hon icke har vagn och betjenter och en krets af bekantskaper, och möjligtvis icke: varit -presenteradvid hofvet! Jag förvånar mig öfvör