Dagens Nyheter – 10 februari 1874, sida 2

VA oe hvarje hans ord, som vore de ett orakels heliga uttalanden. Han gick uppför den trånga trappan till sofrummet; ,derden. lilla flickan låg, slumrande godt. Barnets ansigte var af en ovanlig skönhet, och det fanns något i detsamma, som gjorde -ett besynnerligt intryck på honom — någonting som fyckteshonom välbekant; välbekant såsom en halfförgäten dröm. Store himmel! var det icke hans döda systers ansigte, varom detta påminde honom — haus lilla systers ansigte, hennes, som dog för många år tillbaka? Er Denna firögalning rörde honom djupt, och bangs hand -därrade en smula, då han lätt lyfte täcket från barnets hals och bröst och lutade -sig ned för att lyssna till andetagen, Allt var tillfredsställande. Då han en gång besegrat den öfvergående rörelsen, fullföljde han lugnt nog sin undersökning och förklarade slutligen att ingen fara var för handen och att. den lilla snart -skulle vara frisk. z Han satte sig derpå vid hufvudgärden och gaf sina instruktioner åt fru Grabbit utan att-se upp från den lilla, hvars heta hand han höll i sin; under det hans allvarliga blickar hvilade.på det feberglödande ansigtet. Geoffrey hade sakta ihträdt under de sista ögonblicken och stod nu vid bäddens fots . Då Lucius meddelat sina föreskrifter rörande behandlingen, såg. Han upp.