Dagens Nyheter – 9 februari 1874, sida 4

Tre allas Uti allav .boklådor i ril Paul de Kocks Romaner i svensk öfversättning. Elfva volymer af dessa anmälas till subskription. Den elfte lemnas gratis till dem, som uttagit de föregående 10 delarne. BSärskilta delar säljas äfven. De bittills utgifna äro: Det lilla Stadsbudet . . . os ss so. so vo kb 25. Bror Jacques . . cc tt 2: 50. En Pariserbarberare . sc ss sr rr tr 2: 50. Damen med de tre snörlifven so so cc os cor I: 25. Mamselleh i Vindskammaren . . . . ss oo 2:25. Georgettö . . . . ss. rss rr vv cv 25 . Vinbärsklasen . so. so so so6 so ko es rr kr I: 50. RE För att söka i någon mån häfva den temligen förvända föreställning, som en delsaf den svenska : publiken tyckes göra sig om egentliga arten af och syftningen med Paul de Kocks författareskap, tillåta vi oss att på grund af några personers utlåtande, hvilka gjort sig kända för kritisk blick och sundt omdöme, här yttra följande: Man. kan låsa en hel mängd af nämde författares romaner utan att deri på a något, som ger grundad anledning till det antagandet, att nan enkom och förnäm ligast skulle haft för afsigt dels att genom osedliga målningar reta till sinnlishet, dels att hos de lägre klasserna sätta skrattmusklorna i liflig rörelse. För öfrigt är det icke på långt när i ulla hans arbeten som några obseeniteter törekomma; hvarföre en god del deraf kunna saklöst läsos äfven af fruntimmer, helst det torde få anses för stor skada, om de, för några få anstöfliga ställens skull (hvilka de ju kunna hoppa öfver) skulle gå miste om allt det värderika, som dessa romaner i öfrigt innebåla. Äfven torde böra påpekas — hvad troligen knappast någon skulle ana — att mani Paul de Kocks arbefin rätt ofta får göra bekantskap med de ädlasto karakterer, de renaste, vackraste och mest uppoffrande hanlli : för. dem, som mer tycka om att gråta än att skratta, saknas deri ej heller många japt tragis! Såsom en särskild rekommendation för oftanämda romaner torde i sin mån den förvånande nt , att Påfvon Gregorius XVI ej försmådde eller blygdes för, att uti sitt bibliotek i Vatikanen, i band, förvara hela den dittills utkomna samlingen af Paul de Kocks arbeten (hvilka för öfrigt exemplar äro spridda i do flesta af Europas länder) och att han, då han samförfattares landsmän, aldrig försummade att mod vänligt intresse efterfråga si otillstånd m. m. Slutligen må anmärkas, det man nästan kan taga för afgjordt, romånfr är med något enda undantag, hemtadt ur verkligheten, så att författarens åtblott består deri, att Kan förer de agerande fram på scenen, der han låter -amställningarne få en naturlighet, som med skäl må kallas oöfverträfflig. talade med någor käre Paul de Fock att stoffet till d: görande till strsta dele: fritt tala och hn