Dagens Nyheter – 9 februari 1874, sida 3

-— EE ME FPA I Rs eller cisternen, der de tillbringade hela natten Hvarjehanda nyheter. En hungersnöd i Indien. I Times läses en skildring om en hungersnöd i Indien för fyrtio år sedan, hvaraf vi här meddela några utdrag: Författaren anmärker till en början att en hungersnöd aldrig kommer oväntad, enär den icke är en följd af ett enda, utan två tre på hvarandra följande missväxtår. Under sådana förhållanden är sättet, hvarpå regeringen skall gå till väga för nödens afhjelpande, gifvet. I det första året bör man nedsätta skatterna, i det andra låna invånarne penningar att köpa utsäde och sålunda förhindra försäljningen af oxar och åkerbruksredskap; slutligen det tredje och värsta missväxtåret böra till de lokala myndigheterna utdelas -gåfvor af penningar och lifsmedel, ty annars blir landet öfvergifvet af invånarne och förvandladt till en ödemark. Efter. dessa allmänna. betraktelsersöfvergår författaren till att berätta omen hungersnöd, som 1833 hemsökte det sydliga Indien; ända från Madras till Cuttack; d. vs s. en kuststräcka af mer än hundra-engelska mil. Man hade blifvit varnad för dess ankomst, men icke aktat varningen, och då krisen inträdde, greps regeringen af panisk skräck och var icke i stånd att finna någon hjelp derför. Vederbörande i Madras fingo först ögonen öppna för olyckan, när tusenden af uthungrade stackare, som ögonblickligen måste hjelpas, om de ej skulle dö, den ena dagen efter den andra kommo till staden. Men långt innan dess fick man på stora landsvägen norrut, omkring 20 mil från Madras, se pilgrimer af det sorgligaste slag — icke fatlige, utan landtmän och handtverkare med sina familjer och några stackars återstoder af deras bohag i täckta vagnar på oxar eller på deras egen rygg. Det var veka, svaga qvinnor och barn, hvilkas klassiska former det hade varit en glädje att betrakta, innan de nu afmagrade och usla vacklade vägen framåt, der de inom kort dignade ned och dogo, medan stundom äfven de förtviflade föräldrarne för att undgå denna syn sålde den qvinliga delen af sin slägt till nidingar, hvilka förde dem till Hydrabad, Dekans muhamedanska hufvudstad. Litet senare erbjöd den norra vägen i närheten af Madras en ännu sorgligare syn, i det den var uppfylld med döda kroppar; som lågo till hälften obegrafda, under det att en mängd utsvultna hundar släpade omkring de sargade lemningarne af dem, som hade blifvit ett byte för schakalerna. Begaf man sig dit, var det ofta svårt att skilja mellan de döende och dödå — mellan dem som hade. nedfallit af utmattning och ännu kundeö räddas och dem som dignat ned för att icke mer resa sig i detta lifvet. Sällsamma uppträden blef man då vittne till. Hungersnöden fick skuld för allt, och såg man en välklädd man ligga med -afskuren strupe i närheten af någon stad, så förklarades det att han fallit i sömn och att det var hundarne som bitit honom i strupen. Och det var icke blott i mindre städer och byar som sådana hemska syner voro att skåda. I Masulipatam, hufvudstaden i denna del af landet, gjorde likbärarne sin rund hvar morgon och förde sina lass af-menniskolik från gatorna till öppna gräfvar, der de blefvo offer för fåglar och rofdjur, af hvilka de förre hade förätit sig till den grad, att de icke en gång kunde flyga bort när folk närmade sig. Men värre än de döda gick det ofta de lefvande. Det war sett--offentligt påbud att ej lemna hjelp till någon som kunde sättas till det simpla och förnedrande arbetet att gräfva-.cisterner, och det var ömkligt att se väl uppfostrade döttrar af högre kast lem-; nade åt plumpa, infödda uppsyningsmäns godtycke, mot hvilket de hade ringa beskydd. Det skall äfven ha förekommit exempel på att man tillfredsställt sin hunger ned menniskokött. De olyckligas tillstånd blef ännu värre derigenom att säd icke kunde transporteras från ställe till ställe utan bevakning; ty när det omtalades att sädeshandlare voro i närheten af en stad eller by, strömmade invånarne ut och bemäktigade sig med våld de förråd, som vorö bestämda för andra. Lifvet var i högsta grad olyckligt. Om dagen ströfvade skaror omkring för att söka efter säd på de smutsigaste ställen, och när aftonen närmade sig, såg inan män, qvinnor och barn stiga ned i den stora bybrunnen vid sina vattenkar, i förhoppning att om morgonen kunna bringa i godt behåll 4:11 sina em den kostliga skatt, som nu var mera värd än guld. : Hura många menniskor och huru många kreatur under denna tid omkommo kan författaren icke bestämdt u pgifva, men det blef långt derefter beräknadt att på tjugu år hade distriktet Guntur ej återvunnit sitt förra välstånd, och att det ur finansiel synpunkt skulle ha varit klok uträkning om regeringen hade 1 E 1 inderhållit befolkningen: i stället för att låta ; Z den omkomma. Ty det må man ej glömma, att Indiens jord står i direkt förhållande till befolkningen och att den jord som ej brukas ej kan betala-skatters 4 : A UORRERONN aE EA HANDELSBERÄTTELSE, 4 . Göteborgs. i ter d februari, ränvin 1,85 mo veta, jen! dito mjöl 2,95. Båg 1,60: ra TAR pök 0 IS