Dagens Nyheter – 9 februari 1874, sida 1

Svenskarne skyllas i -allmännhet för att vilja efterapa allt utländskt. Om man. än stundom går för långt i drifvandet af denna sats, är det dock onekligt att den i viss mån har sin riktighet. Den . närvarande svenska regeringen synes emellertid ej ha något särdeles framstående begär i nämda hänseende. Om så vore, skulle den nog ha tagit hänsyn till hvad .som försiggår i England i afseende å det äfven derstädes. befintliga öfverskottet af statsinkomster. Vi rekommendera till genomläsning för såväl vår regering som alla öfrige anhängare af dyrtidstillägg, statslyx m. m., det tal som hölls af Englands nuvarande premierminister, hr Gladstone, inför en samling af 6 å 7000 personer uti Blackheath den 28 nästlidne januari. Talet återfinnes i sin helhet uti Times för den 29 januari. Det är alltför vidlyftigt att här återgitvas. Hufvudsumman är emellertid att Englands premierminister, i stället för att, såsom, sker hos oss, söka upp alla möjliga medel för att göra slut på. det under lyckliga år samlade öfverskottet, uteslutande, tänker på att minska skatter. Der förekommer ej ett ord om dyrtidstillägg till embetsmän eller dylikt. Deremot betonar hr Gladstone med det största allvar, midt under Englands penningöfverflöd, detta angelägna ord sparsämhet, hvars vigt och betydelse vårå höga vederbörande ha så svårt att lära sig. Det skulle visserligen ej skådat om vår regering i detta hänseende velat skatta till vårt nationalfel och följt utländskt mönster. Nog tro vi att detta skulle både af den närvarande riksdagen upptagits bättre och haft ett mera välgörande inflytande på vår framtid än den dyrtidsproposition, hvarmed vi hugnats.: Gladstone säger helt frankt: Nu, då vi hafva goda tider, skola vi minska våra skatter, och hvarföre. skulle ej vår regering kunna säga detsamma? Vi hafva ingen anledning antaga, det den dyra tiden uteblifvit i England. Tvärtom är det väl bekant, att vår största export går dit och att således mycket måste vara ännu dyrare der än här, men det oaktadt finnes i Gladstönes råanifest ej ett ord om dö betryckta embetsmännen m, m.— dylikt som tramskyrhtar på snart sagdt hvarje sida i vår ödesock paginadigra kungliga proposition. Ettdera af de två måste nu vara Kändelsen: antingen är Gladstone en statsman och våra ministrar — något annat, eller också äro våra ministrar storå statsmän öch Gladstone något annat. Vi äro verkligen ej nog förmätna att upphäfva oss till domare mellan så upphöjda personligheter men vi föreställa oss dock att om hr Gladstone ej har någon annan risk att-stå, än den att draga det kortare strået vid jemförelsen med författarne till den kungliga svenska statsverkspropositionen af anno 74, så bör han känna sig någorlunda fast i sadeln. Men hvad kan nu vara anledningen till att i hr Gladstones tal ej ett ord blifvit nämdt om embetsmännens löner? Jo! derutinnan skola vi kunna tjena med en upplysning, som dT mn ng osa ae oe fr EE pj SEPA