Dagens Nyheter – 9 februari 1874, sida 1

iag vill mottaga en främling. Jag har under de senaste dagarne genomgått så många skiftningar af fruktan och hopp. Skall. er vän urgäkta mig, om jag öfverlemnar åt fru Grabbit att mottaga hans instruktioner? Hon är en god menniska och skall ej glömma något af hvad han säger henne. — Gör som ni för godt finner, svarade Geoffrey mystifierad och nästan förvånad öfver detta förslag — naturligtvis. behöfver ni ej sjelf emottaga honom, om detta ej behagar er. Men han är mycket god och min bäste vän. Jag skulle ha önskat att ni gjort hans bekantskap. Jag skall dock säga honom, att hans namn väckt sorgliga minnen hos er och djupt uppskakat er. — Nej! utropade hon med en häftighet, som förvånade honom. För Guds skull, säg honom ingenting, berätta honom ingenting, utan säg att jag är för sjuk att kunna mottaga någon. — Nyckfull, tänkte Geoffrey. och med ett lybne, som ingalunda är lika regelbundet som hennes klassiska skönhet. Men jag älskar henne lika mycket för det. Någon läkare, som hetat Davoren, har kanske setat vid hennes mans dödsbädd. Hon är just en sådan qvinna, som. kan stänga in sitt bjerta i en graf och sedan vandra omkring i verlden, görande männen galna i sig genom sin lugna passionsfria skönhet och