Dagens Nyheter – 7 februari 1874, sida 2

— Ni här! utbrast hon, då-hon såg Goof frey, men utan något drag af missnöje i sitt sorgsna anlete. — Ja, jag skulle så gerna vilja: vara er till någon tjenst. Vill ni skänka mig två minuters samtal derinne? frågade han, pekande på den öppna dörren till det lilla förmaket. Vår goda vän här vakar ju öfver dep lilla flickan! — Ja, svarade modern sorgset, jag kan intet göra för henne: Endast Gud kan hjelpa oss — Han som förbarmar sig öfver synderskan:i hennes förtviflan! Orden ljödo underligt i hans öron, men han uppfattade dem som ett vildt utrop från en nästan förtviflande själ. Hvad kunde väl hon ha att göra med synd, hon i hvars drag renheten tronade, renhet och den stöltaste oskuld ? — Jag talade i går afton om att skaffa en annan läkare, sade han: Men märk: väl att jag antager icke att detta är på minsta sätt nödvändigt, ty ert barns tillfrisknande är tvifvelsutan blott en tidsfråga. Dessa barnsjukdomar måste ha sin gång. Men jag ser, huru orolig ni är, och det bör derför skänka er någon tröst att se en annan läkare, en man som specielt sysselsätter sig med barnsjukdomar. Jag känner just en sådan — en som är synnerligen lycklig såsombarnläkare. Han är alldeles icke någon ryktbar man, men en som haft sin för