Dagens Nyheter – 5 februari 1874, sida 2

-UN och utsvällningar och vände sedan åter till den friska doftande lunden med sina rododendrer, vilda hyacinter, ranunklar och primulor. Allt var der ensligt som förut. Han vandrade fram tills blott några alnar skillde honom från den lilla porten, gäspade, sträckte sig, vände åter om inåt parken. och kastade sig slutligen handlöst ned på en simpel bänk under det löfrika taket af ett gammalt valnötsträd. T — Jag undrar om hon skall komma i dag, tänkte han för sig sjelf, önskandeatt han kunnat trösta sig med. en cigarr. Det vore just min vanliga tur om hon ej gjorde det. Och om jag också skulle bli i tillfälle att tala, hvad skall hon väl säga mig, det undrar jag just. . Behandla mig stolt och afvisande, utan tvifvel. Och ändå har jag stundom sett blickar i dessa ögon, blickar som tyckts säga: Hvad! är ni så trofast? Gud gifve, jag kunde löna er trofasthet och kärlek!. — -En invbillning naturligtvis, lika galen som hela mid kärlek för henne. Luftens mildhet, fåglarnes qvitter, biens surrande och flodens svaga plaskande mot stränderna, alla dessa ljud vaggade honom så småningom in i ett tillstånd midt emellan sömn och vaka, ett tillstånd. fyldt af vakna tankar och drömmande fantasier. Huru länge denna hans frånvaro från det verkliga lifvet räckte, det visste han ej, då han helt