Utrikes-Nyheter. De engelska tidningarne innehålla fortfarande vidlyftiga valartiklar, referater och valadresser från enskilda kandidater. För de liberala är Gladstones skrifvelse till valmännen i Greenwich lösen, för de konservative Disraelis manifest till valmännen i Buckingham. På ena sidan åberopar man sig på de stora reformer söm gjorts under de sista åren och de: lysande flnansiella utsigterna, å den andra angriper man Gladstones svaga utrikespolitik och onödigt tröttande lagstiftningsarbeten. Valrörelsen har på detta sätt fått en anstrykning af personlig polemik mellan de båda hufvudledarne, och detta förhållande får en ännu starkare färg genom den personliga agitation som utvecklas i valkretsarne. Mot Disraelis manifest hafva såväl Gladstone som . inrikesministern Low yttrat sig. Den sistnämde påpekar, att då valmännen skänkte Gladstone ochdet liberala partiet sitt förtroende, visste de förut att en mängd reformer förestod, och att de voro förberedda på den energiska inrikespolitik som Disraeli så häftigt klandrar:Beträffande den utris kes politiken påminner han om Washingtontraktaten öch Englands kloka uppträdande 1870 samt antyder att England med en mera konservativ regering kanske blifvit inveckladt i ett sorgligt krig. Han hånar Disraeli derför att han-aldrig fått något öfverskott, men alltid är så villig att använda andras, och menar att det parti som samlat penningarne ock skall hafva -rätt att bestämma öfver derat användande. Det vigtigaste af alla utlåtanden från det liberala partiet har blifvit uttaladt af Gladstone sjelf på ett möte i Blackheath, som bevistades af 6—7,000 menniskor. Han visade, -hurusom. Disraeli blifvit erbjuden att öfvertaga regeringen, att drottningen uppmanat honom dertill, men att han dragit sig undan. Disraeli hade kritiserat de många lagstiftningsarbetena och tadlat den svaga utrikespolitiken. Gladstone varnade dem att lyssna till sådana som vilja göra det som rör oss sjelfva närmast till intet och vända uppmärksamheten bort från förhållanden och intressen hemma till den. utan tvifvel vigtiga, men mindre vigtiga utrikespolitiken; Dettå vore en ypperlig metod, då man har dåligt samvete med afseende på den inrikes politiken. Angående Disraelis utrikespolitik, påvisade Gladstone det sorgliga 1 en s. k. beväpnad neutralitet som Disraeli förordat under kriget mellan Frankrike och Tyskland, Derefter gick han öfver till en framställning af de finansiella frågorna och utvecklade sina plåner beträffande skatteförminskningarne; Han påpekade kraftigt sin regerings ekonomiska förtjenster och framhöll att allt sundt finansväsende hvilade på sparsamhet och att ett öfverskott blott kan uppnås genom en omsorgsfull administration. Slutligen uppmanade han alla liberala partier till enighet, emedan han eljest vicke kunde erbjuda dem sin fjenst. Mötet slutado med affattandet af en resolution, att premierministern Gladstone skulle