Dagens Nyheter – 3 februari 1874, sida 2

energiskt. Jag har anropat Gud om ett långt lif, jag, som ju sällan beder. Jag behöfver lefv:: många kommande år. Hade jag varit född för tre hundra år sedan, skulle jag ha sökt den sublima hemligheten — lifselexiret; men jag lefver i en tid, då menniskorna tro på intet, sade han med en djup suck: — Säg hellre i en tid, då menniskorna blott egna sin tro åt den Gud, som skapat dem, utan att uttömma sina krafter på narrverk och skrock, sade Lucius allvarligt. Derpå följde hans regime, enkel och förståndig, men hvilken måste följas på det noggrannaste. — Jag skulle vilja säga några ord åt er sondotter, sade han; i sådana här fall beror så mycket på en god vård. — Säg hvad ni behagar, svarade Sivewright ringande på sin klocka, men låt det bli sagdt så att jag hör det. Jag tål icke tanken på att bli behandlad likt ett barn. Har ni en dödsdom att förkunna, så säg den utan fruktan. Jag är stark nog för att kunna höra den afkunnas. — Ert lifs längd beror mycket på er egen klokhet. Vid sextio års ålder har man intet ändlöst lifs perspektiv framför sig, men vill ni lefva klokt, kan ni ännu lefva länge nog. Då Lucilla inträdde, sade han henne den diet och den behandling i allmänhet, som