— 156 — våra engelska damer såsöm om någo skildt slägte; är ni då icke. engelska, Sivewright? Å — Endast å min fars sida, och h m var en: kreolska. Min moder — men suck. — var en fransyska. — Ah, tänkte Lucius, det är hos så, al blandade slägten man finner skönheten, dc gnillet. Huru bra såg hon ej ut i sin lilla 1 linsmössa,som prydde men; ej dolde —Y rika mörka håret. Hur väl Fdädde ej j grå drägten med sin klassisk nes graciösa figur. — Ni talade om musik, 8 5 : intet piano. 3 — Nej, måste jag med ledsnad svart Min farfar har en afgjord motvilja för mu; — Verkligen! Det är ej. många, som pet erkänna en sådan motvilja. — Hans, motvilja kommer måhända de att — att — (hon darrade på rösten o ryckte nervöst i ett löst band i sin dräj att en person, med hvilken han för: länge. dan var oense, tyckte, mycket om musik, 4. — Ett bra onaturligt skäl. ; Och derff beröfvas. ni. till och, med det sällskap eljest skulle kunna finna i ett piano. Då förefaller mig bra hårdt. Å — Ack, klandra icke min farfar, hon-fö så god mot. mig. Jag har en gitarr, sol tillhört min mor, och jag roar mig iblan