Dagens Nyheter – 2 februari 1874, sida 1

qvinnan öppna porten, trädde in, gick igenom den dunkla förstugan och såg ett något klarare sken strömma sig till mötes ur hvardagsrummet, då den gamla qvinnan öppnade dörren och anmälde Doktor Davoren. Homerus Sivewright satt i sin gamla högkarmade länstol bredvid kaminen, låtande värmen, som utstrålade från den knappa elden, så mycket som möjligt komma sig till godo. Hans sondotter satt midtemot honom, sysselsatt med en stickning. Te-attiraljen prydde bordet. . — Jag tänkte ni skulle komma, sade den gamle mannen, ehuru mitt bref ej var mycket inbjudande, om ni sträfvar efter att få rika patienter. — Det gör jag icke, svarade Lucius, i det han tog plats i den stol man anvisade honom, efter att ha gjort en ytterst främmande och kall bugning för fröken Sivewright, en bugning som tycktes ställa hovom på ett betydligt afstånd från henne. Jag blef mycket glad öfver att få mottaga er biljett och att kunna komma genast. Jag skulle bli ännu gladare, om ni ville betrakta mina tjenster såsom läkare, som vore de gjorda af en vän. Vid era år behöfver en man en beständig uppsigt af en läkare, som känner hans konstitution. Mycket litet behandling kommer i fråga, blott ett erfaret ögas oaflåtliga uppmärksamhet. Låt mig bli er vän lika väl gom er läkare och låt