Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 1

-— 140 — Och hvem var hr Bertram? — Min nyfikenhet i det fallet var ringa; det var nog för mig att veta att han låg i sin graf. Men hade mitt begär att lära känna mera om honom än varit aldrig så stort, hade jag dock nödgats gå bort otillfredsställd. Folk, som vet så litet om henne, vet naturligtvis ännu mindre om hennes man. Han har varit död några år, det är allt hvad de kunnat berätta mig. — Och du ämnar bestämdt resa ned ned till Liverpool för att höra henne? — Ja, likasom jag skulle vända åter till Röda flodens stränder i samma ändamål — ja, lefva ånyo på mögligt buffelkött och höra åter vargarnes tjut vid solnedgången. — Och på detta sätt ämnar du fortfara i oändlighet, — da, till.dess omständigheterna bli gynnsamma för min lidelse, till dess jag kan finna en väg till hennes vänskap, hennes förtroende, till dess jag utan att befara afslag och kallsinnighet kan säga henne: Jane, jag älskar dig! Jag är fullkomligt nöjd med att tjena hur många långa år och höra hur mycken klassisk mnsik det än vara må för att en gång få den lönen. Lucius sträck!e ut sin arm och de två männens händer möttes till en vänskapens trofasta handtryckning. — Jag beundrar dig, Geoffrey, sade kirur