Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 1

METER gen. Jag vill icke predika längre. Hur dåraktig din lidelse än må vara, den är åtminstone ärlig och djup. Jag ärar en man, som kan säga till sig sjelf: Denna qvinna vill jag äkta och ingen annan; denna qvinna vill jag följa genom ära och vanära, genom godt rykte och dåligt rykte — — Stopp, ropade Geoffrey, nämn icke vanäran i samma andedrag som hennes namn. Trodde jag ej på hennes renhet och heder, då skulle jag slita denna lidelse ut ur mitt bröst, äfven om jag derför skulle behöfva slita mitt hjerta ur mig. Jag älskar henne, och jag tror på henne. — Och om du upphörde att tro på henne, skulle du upphöra att älska henne? — Ja, svarade Geoffrey Hossack lugnt och bestämdt. Han hade rest sig från sin plats bredvid kaminen och gick fram och åter på golfvet. Arlig och öppen hade hans vän kallat honom, och sådan var han ock i sanning. Hans varma, lidelsefalla och kraftiga natur hade aldrig blifvit bruten i den lifvets hårda skola, som alla de män måste genomgå, hvilkas första mål är att tjena sitt lifs uppehälle, den torra akademiska kurs, hvilken Gud ådömde Adam såsom det strängaste straffet för ohörsamhet. Ej längre skall du bekymmerslös vandra omkring i dessa blomstrande dalar och lundar, der var