— 184 — — Det lif jag för är alldeles för enformigt, för trångt, tänkte han. Ej under att jag tagit mig för att ge småsaker en alltför stor betydelse. Nej! jag vill friska upp mig med några timmars ledighet i en ljugare verld. Jag vill gå och söka upp Geoffrey Hossack. De voro fortfarande trofasta vänner, ehuru deras lif nu lågo hvarandra så vidt skilda som två floder , hvilka ha sina källor på samma berg, men hvilkas kosa går åt fullkomligt motsatta håll, så att de aldrig mer beröra hvarandra. Under den senaste tiden hade de båda vännerna förlorat hvarandra ur sigte. Geoffrey, städse en orolig kringirrande ande, hade under de sista båda åren berest Norge och gjort några exkursioner i Lappland; men ett bref, som Lucius mottog kort före jul, hade tillkännagifvit hang återkomst. Jag skall börja det nya året i städernas stad; skref han, och ett af mina första göromål skall bli att söka upp dig. Men om du är vänlig nog att förekomma mig, skall du finna mig i mina gamla rum hos Philpotts. — Din som vanligt G. H. Det nya året hade börjat, men medförde ingen Geoffrey, och derför begagnade sig Lucius af sin ledighet för att gå till vestra delen af London och efterfråga gin vän. Han afskydde det gemena tortyrredskap, som man kallar omnibus, och var för fattig att