kunna kosta på sig en droska, hvadan han vandrade till fots. Hans väg förde honom nästan från ena ändan af London till den andra och hän Hade gått länge nog, då han slutligen anlände till Philpotts eller Kosmopolit-hotellet, .ett gams malt hus med en smal fasad af rödt tegel, inklämdt mellan de båda stora hus, som omgåfvo det — ett hus, som såg litet ut, men som var stolt öfver att kunna bädda sina. fyratio sängar och att det året igenom bibehöll en tjenareskara, trettio personer stor. Hr Hossack var hemma. Vaktmästaren, som Lucius frågade härom, blef strålande glad vid blotta ljudet af Geoffreys namn, som hade denne varit hans personlige vän, och tog genast Lucius under sitt beskydd. — Den här vägen, min herre; första våningen. Hr Hossack har sina särskilda rum här. Vi ha en gång vägrat att lemna dem åt en minister, emedan hr Hossack behöfde dem, — Omtyckt af alla, förmodar jag? — Ja, det må Gud veta, herre; alla ända ned till flickan, som kommer med grönsakerna, afguda vi honom. Den entusiastiska vaktmästaren öppnade en dörr och uppmanade Lucias att stiga in. Här hade icke varit fråga hvarken om namn eller kort; Geoffrey Hossack var tillgänglig för alla liksom solljuset.