hoppning att han skulle ha lemnat den i förmaket. — Jag tackar! Men jag hoppas, att ni ej förbjuder mig återkomma och besöka er? sporde Lucius djerft. — Herre! brummade den gamle mannen. Det skulle låta oartigt, om jag. undanbad mig ett kommande besök. Men jag har bott i detta hus i fem år och har icke gjort några bekantskaper. Ett af de största behagen hos detta ställe låg för just mig i den omständigheten att det var -skildt från yttre verlden genom en tio fots tjock mur. Med all möjlig önskan att vara höflig mot er, kun jag dock ej inse, hvarför jag skulle göra ett undantag för er skull. Nihar dessutom sett allt hvad sevärdt finnes inom dessa murar; ni skulle alldeles ej finna något nöje i att besöka mig. Vi äro fattiga, och vi lefva mycket knappt. j — Jag tillhör ej dem som eftersträfva rika bekantskaper. En lugn plats vid den husliga härden, en hemtrefnadens atmosfer, ljus och glad genom konstens förfiningar, det är hvad jag skulle värdera öfver allt annat i ett hus, som jag egde fritt: tillfälle att besöka — och det är hvad ert hus kunde bjuda mig. Men säger ni nej, så underkastar jag mig det. Jag kan icke påtvinga mig någon. — Jag har en sondotter, sade den gamle med samma dystra blick, som förmörkade