för lönereglering och att denna skall få rättighet att föreslå tjensteindragningar och dylikt. Då komiten, efter all sannolikhet, blir sammansatt af mestadels embetsmän, är det alldeles gifvet att den, då den icke är ålagd att. göra det, icke kommer att föreslå några genomgripande reformer, utan håller sig i det närmaste till sitt egentliga uppdrag: att föreslå ökade löner. Komme så härtill att riksdagen redan förrän komiten slutat sitt arbete beviljar lönetillägg, så måste ju vännerna af organisationsreformer få hela tjenstemannaklassen ännu mera mot sig än för närvarande; det blefve ju då dess solklara nytta att bibehålla sakerna på den punkt, derå riksdagspartierna varit nog enfaldiga eller egennyttiga att försätta dem,nemligen: många tjenstemän, hvardera med litet arbete och goda löner eller arvoden på många håll. Och hvad embetsmannakårea förmår uträtta när den har anledning att hålla riktigt ihop, det är väl bekant. Om deremot den grundsatsen gjordes gällande att inga löneförhöjningar under någon form må beviljas. till embetsverk utan att detaljerade ombildningsplaner förut äro af regeringen framlagda för riksdagen, skulle reformvännerna lika gifvet få alla embetsmännen på sin sida, emedan dessa då skulle inse att för deras betryckta ställning ej funnes någon möjlighet till förbättring, utan att de sjelfva drefve på regeringen och sjelfva visade vägen till en grundlig räfst med de föråldrade och omständliga formerna. Och att en reform i dem kan: ske ganska hastigt, det framgår ovedersägligt af förslaget af den 28 okt. angående omdaning af konungens kansli. Mot ett dylikt sätt att gå till väga har den invändningen blifvit gjord, att medan gräset gror dör kont och att man bör ömma för statstjenarnes nuvarande svåra ställning. Men utom det att derna ställning endast för fåtalet och för de öfre gradernas tjenstemän är så svår, emedan tjenstemännen i lägre grader mestadels hafva ganska goda inkomster af flera särskilda tjenster och befattningar, ges det en annan sak, som också bör ligga riksdagsmännen om hjertat, och det är folket i sin helhet, hvilket har verkligt behof af en grundlig ombildning af förvaltningsväsendet. Andra samhällsmedlemmar äro underkastade lidanden och förluster genom missväxter, dåliga fabriksoch handelskonjunkturer 0. 8 V., och de måste finna sig. i dem utan att kunna med visshet påräkna någon bättring, Hvarför skulle då icke kunna fordras att embetsoch tjenstemännen ännu någon tid foga sig i sitt öde, när de dock veta att deras svårigheter skola få ett slut, så fort regeringen med allvar tager itu med deras sak ej blott i syfte att åstadkomma inkomstförbättring, utan jemväl riktig fördelviog och förenkling af statsarbetet? Det blir intressant. att se hvilken ställning det DeGeerska partiet kommer att intaga till denna fråga. Derpå måste hero graden af det förtroende andra kammaren och folket i bygderna skola sätta till detsamma och derpå kommer äfven att hänga huruvida den nuvarande ministeren skall bibehålla sig eller icke. Visar det sig att det DeGeerska partiet vill gifva dyrtidstillägget innan något löfte om embetsverkens reorganisation är af regeringen gifvet eller någon plan derför af densamma framlagd, så blir det naturligtvis i denna sak ingen anledning för ministrarne att lemna sina platser åt personer, som igrunden tänka fullkomligt lika med dem, fastän de för tillfället förenat sig med andra af helt olika tänkesätt. Säger DeGeerska partiet deremot nej till dyrtidstillägget och yrkar på statsförvaltningens förenkling såsom vilkor för löneförbättring, så är. det tydligt att denna ministörs dagar äro räknade; ty hur hårdt det än må bära emot att gifva vika för representationens vilja, så lärer det väl ändå blifva omöjligt att qvarstanna med flertalet i både första och andra kammaren emot Big.