— Förlåt mig; men då jag såg den unga damen derinne — er sondotter — — Denna sondotter utgör hela min afkomma på jorden. Jag hade en son, denna flickas fader, Men det finnes ingen af de på den der gamla ekstolpen skulpterade figurerna jag bryr mig så litet om som nu om min son: Lucius sade intet. Han hade varit olycklig nog att snafva omkull på tröskeln till en familj-hemlighet. — Ja, han hade verkligen inbillat sig se en skymt af vemod, en skugga af tyst lidande på det ljufva anletet derinne. Ett barn af en förskjuten son och kanske med själen tyngd af minnen, bittra och fulla af blygsel. Han tänkte på den sorg, som förmörkat hans egen ungdom, det dystra minne, som ännu förföljde honom, minnet af hans förlorade syster. Han genomvandrade samlingen, betraktande föremålen, så godt han kunde vid skenet af ett enda ljus. BSivewright visade sina mångfaldiga, olikartade skatter med en älskares hela entusiasm, dröjande än vid det formsköna här, än vid det färgsköna der. Han fortsatte sålunda med sin gäst i nära två timmar, under hvilken tid dock funnos ögonblick, då den unge mannens tankar vände åter till det rum, der de lemnat Lucilla. Han tänkte på henne äfven då han tycktes med obeskrifligt intresse lyssna till hr Sivewrights förklaringar om skilnaden mellan