lif och sin husliga ekonomi. När man hos: oss hör talas om huruledes en nordamerikansk familj, till och med en i goda omständigheter, icke finner det vara under sin värdighet att i hemmet antingen undvara eller endast sparsamt använda tjenarehjelp, blir detta hos oss ett föremål för löje och som det icke faller en af hundra in att taga efter. Huri ofta ser man icke på torget eller i närheten af basaren en ung, rask dam taga ett litet barn till bjelp för att bära hem några grönsaker, ett stycke kött eller dylikt, som ögonskenligen icke i den aflägsnaste mån kunde vara någon börda för ett ungt fruntimmer, men som helt enkelt generar sig för attbära ep korg eller ett paket under armen; På vägen går hon in i en butik; icke heller -derifrån kan hon: bära hvad hon köpt; det skall skickas efter henne och köpmannen, som skall hålla sig ett bud, tager naturligtvis betaldt — och det ganska rundligt — äfven för besväret, i det hembäringsafgiften ingår i priset på varorna. Exemplen skulle kunna ökas med många flera; men det må stå läsaren fritt att sjelf komplettera dem. Afsigten med dessa spridda anmärkningar har endast varit att hemställa huruvida icke de dyra tiderna till en god del icke allenast härleda sig från prisstegringarne och den ökade lyxen, utan också från vår egen brist på omtanke och vår egen oförmåga att hjelpa oss sjelfva. Ialla våra förhållanden fortsätta vi liksom om intet häde förändrat sig. Skulle det icke vara värdt att en gång försöka om det kanske ville gå lättare, i fall vi begynte på allvar tänka på att inrätta oss enklare och billigare och bryta med en stor del af dessa tusen små och stora behof, hvilka långt ifrån att gifva oss någon sann tillfredsställelse, tvärtom hafva upphäft sig till lika många vanans och modets småtyranner.