med svenska regeringen som med andra, hvilka vi hafva på mycket nära håll: att de alltid äro redo att ösa ur folkets fickor, men alltid lika motvilliga att gå in på reformer, som skulle kunna sätta en gräns för de urgamla, sjelfsvåldiga böjelserna hos regerinarne att alltid anse sig sjelfva för de kloaste samtidigt med att folkets önskningar betecknas som oklara och ogrundade föreställningar eller, der man ännu rider på det röda spöket, som statsfarliga, radikala tendenser. Det kan också finnas andra der till att icke i goda tider utsätta sig för allt för stora utgifter; ty ingen vet när onda tider åter infinna sig och då kan tidigare brist på förutseende komma att stå staten dyrt. Denna må liksom hvarje förnuftig husbonde lägga ibop under de goda åren för att hafva något att stå emot med, när de ekonomiska förhållandena gestalta sig ogynnsamt. Att inrätta sina fasta utgifter med beräkning. efter de goda årens inkomster skulle vara Tögst oförnuftigt; ty att inskränka lönerna, när det kniper för staten, skulle naturligtvis väcka ett ännu värre skrik än det som höres, när lönerna icke hastigt nog förhöjas, och under alla omständigheter må ju staten hålla sitt löfte till dem, den en gång tagit i sin tjenst på vissa förut up; Ho a vilkor. Det svenska folket skall dock få lika så stora svårigheter att öfvervinna, innan det kan se en så tidsenlig samhällsekonomi genomförd, som vi ha haft och alltjemt hafva. Ty när vi äro lyckliggjorda med ett landsting, som skall skydda välförvärfvade rättigheter, då kan Sverige glädja sig åt en första kammare, hvilken likasom en del af folkrepresentationen i likaså hög grad sväfvar i luften som vårt landsting och likasom detta lefver i den behagliga tron att en folkvilja kan vara god nog, när dem är så vänlig att blott vilja hvad som befrämjar en minoritets planer och intressen, men att den också utan vidare skall låta sig visas på dörren, när den yttrar lust att bryta sig en sjelfständig bana. ar IN AA ar PAJER gtr RR SA FN I Keb Jyck Tant LE TR TR IE ee REPA VR a