Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 2

få män i London som arbeta strängare än jag. Men eftersom jag icke söker nöjen, har jag stundom en smula ledighet efter slutaädt arbete. Jag kan ha så nu ock en halftimma, och om ni vill taga min arm, står den till er tjelst. — Jag mottager ert vänliga tillbud. Ni talar som en gentleman och en hederlig karl. Mitt bus år icke långt aflägset härifrån; ni Känner till det, om ni känner denna trakt? — Jag trör mig göra det. Ett underligt gammalt hus, som säkerligen tillkommit under tvenne skilda perlbder, hälften är af kalksten, hälften af murtegel; det ligger något skildt från gatan, bakom en tung, hög mur. Ar det Cedar House? — Ja. Det var en gång i tiden ett pafats eller ett kungligt jagtslott eller hvad män vill kalla det. Under dröttning Annas a en blef det utvidgadt och förvandlades till ländställe åt någon rik och befydande stadsbo; ty då fanns ännu ej den massa af fabriker och repslagerier och dockor; som nu liggör mellati den egentliga staden och östra förstäderna. Jag köpte det för så godt som ingenting, och det passar åt mig som ett tomt ölfat passar åt en råtta — så godt är utrymmet, att man kan gå vilse deri. — Huset ser mycket stort ut, men er fa milj är väl också tvifvelsutan stor. — Min familj utgöres af mig sjelf och