något om hvilket dock deras i allmänhet mer än lofligt tarfliga och osnygga yttre på intet sätt vittnade. Hans hus var litet, obeqvämt inredt och dåligt möbleradt. Han häde köpt hela möblemanget af sin företrädare, som sjelf fått värdera det — en värdering som, om den varit rättvis, skulle ha gjort priset till i det närmaste ingenting. En underligare samling af stolar och bord och fulare gamla sängar och byråer och soffor hade kanske varit svårt att upptäcka. Ett bland det första Davoren hade nödsakats skaffa sig, sedan han blef egare till detta skröpliga möblemang, var också en låda snickareverktyg och en limpanna. Han var mycket fattig, mycket tålmodig och mycket allvarsam, nu 1:ksom den tiden då han upplefde sina vilda äfventyr i den aflägsna vestern. Han arbetade strängt alla dagar och måste ofta, såsom vanligtvis alla läkare, stiga upp om nätterna, kallad till någon sjukbädd; men sina aftnar hade han vanligtvis till sitt eget förfogande. Dessa dyrbara ledighetsstunder tillbragte han under läsning. Hans bibliotek bestod af en hylla fylld med böcker, hvilken hade sin plats på en af de gamla skröpliga byråerna, och var åtminstone väl valdt. De bästa af den gamla klassiska såväl som af den moderna litteraturens heroer hade der sin plats, och i deras sällskap kände han aldrig ledsnad. Då den mera vetenskapliga läsning, som