vv eljest upptog större delen af hans lediga tid, blef honom för torr, öppnade han på måfå någon at sina skönlitterära älsklingsförfattare och läste till dess han läst sig sjelf inidrömmarnes land, Han hade ock en annan nyckel, som för honom öppnade portarne till detta land, en nyckel ännu mäktigare till och med än Shakspeare. Då allt gått väl för honom, då han under dagens arbete haft någon liten framgång, då han lyckats på ett tillfredsställande sätt lösa någon fråga som intresserat honom, och framför allt, då han lyckats göra något godt för sina medmenniskor, då brukade han taga en glänsande mahognylåda från byrån, varsamt förflytta henne till bordet som vore hon ett lefvanda väsen, öppna henne med en liten nyckel, fästad vid urkedjan och ur henne framtaga sin ovärderliga skatt, Amativiolinen för hvilken han en gångi sina tidigaste studentår, han, som dock egde så kaappa tillgångar, gifvit 100 guineer. Med hur många försakelser, hur många uppoffringar hade han ej hopsamlat denna summa. Naturligtvis älskade han sin Amati så mycket mera just i följd af de umbäranden han ålagt sig för att få kalla den sin. Med fingrar så lättz som dem, med hvilken en qvinna rör sin favoritblomma, tog han då upp sin violin, och snart fyllldes det lilla rummet med toner, smekande, ömma, klagande, djupa, en drömmarnes musik,