Dagens Nyheter – 24 januari 1874, sida 1

han. såg, hvilka dystra moln de bredde öfver hans mot grafven lutande moder. Tolf månader derefter, och båda hade gått hädan. Fadern dog plötsligt en vacker. vårmorgon af en hjertsjukdom, ett organiskt hjertfel, af hvilket han länge lidit; men hvem vet, hurn mycket döden påskyndades af dessa bittra sorger. Den trogna makän aftynade dag från dag efter den älskade mannens död, och biott fyra månader derefter gick hon stilla och lugnt till: den sista hvilan, tacksam öfver att hennes dagar nått sitt slut och lycklig i det säkra hoppet att hon gick till ett bättre land, der hon skulle finna sitt lifs följeslagare väntande på henne, och der hennes lilla dotter, som dött många år förut, skulle kärleksfullt och innerligt välkomna henne. Och på detta sätt hade Lucius Davoren blifvit follkomligt ensam här i lifvet redan det första året han tillbragte vid univergitetet, två år innan han kom upp till London för att tjenstgöra å sjukhusen och fem år innan han i sällskap med Geoffrey Hossack afreste till Amerika.