Dagens Nyheter – 24 januari 1874, sida 1

VT Och långt efter det midnattstimmen slagit kunde man då höra hans spel. Så hade han nära ett år arbetat såsom distriktsläkare, utan att erhålla någon mera aristokratisk beskyddare och patient än en i närheten boende tulltjensteman, då slumpen bragte honom i vänlig och yrkesmessig beröring med en man af helt annat slag, en man om hvilken Shadrack-Road visste litet, men tänkte desto mer. En vinterafton mot slutet af november månad återvände Lucius från sin dagliga rund inom sitt distrikt. Klockan var nära fem och Shadrack-Road var insvept i den vanliga mörka, kalla dimman. Gatlyktorna — icke för lysande äfven i klart väder — och de upplysta butikfönstren skimrade svagt och tydligt fram genom det täta rökoch dimförhänget. Plötsligt såg han en framåt ilande lykta, något klarare än de andra, och tillhörande en hyrvagn, hörde ett utrop i vanlig åkarton, ett brakande ljud, hjul skrapande emot hvarandra, en ny rad af utrop och svordomar. i ständigt crescendo, och derpå en ljudelig, befallande stämma ur den stannande vagnen. hvars passagerare begärde att bli utsläppt. Lucius skyndade att bispringa den resande i hyrvagnen, hvilken kört fast mot en stor, tung och ovig långkärra. Mannen mottog Davorens erbjudna arm, och nedsteg, ej utan svårighet. Det tycktes som